Det vill sig inte…

… Med blogg alls nu för tiden, och ja det finns en orsak , dystra tankar och dem vill jag inte sätta i bloggen, kan jag inte muntra upp andra – och mig själv får det hellre vara. 

I övrigt mår vi bra alla fem här. Det är kanske lit väl mycket på gång ibland, men så kan det bli vissa tider så det är inget konstigt med det. 

Ibland orkar jag ta mig till kyrkan en söndag förmiddag, men förmiddagar är en tid då jag mår dåligt och hellre lägger mig än vimsar ut någonstans och ändå inte minns vad som har försiggått. En eftermiddag i veckan tillbringar jag på hjärtats hus. En gemenskap för dem som på något sätt har drabbats av. Cancer, sjuka, närstående osv. Det är en härlig samling av livserfarenhet, mod och glädje, jag längtar efter dem hela veckan tills nästa gång. 

Sedan är det ju vardagen och livet, precis som för alla andra. Ibland fyllt av glädje, ibland dystert. Också det är som det skall vara.

Nu skall jag sova, så får vi se om det blir kyrka i morgon.

 

 

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

90 mil senare

Under loppet av en vecka har jag åkt över 90 mil och varit  med om två stora högtider. Först SR K och anläggandet av livstidslöften i Rögle kloster. Och sedan var det dags för årets Klaradag på Klaradals kloster. Även den dagen var enormt berikande med sin klara förkunnelse och det viktiga i det kristna livet i centrum. Jag har fått känna mycket djup gällde vid dessa båda samlingar.  Först hade jag låtit meddela att jag troligen inte orkade med KLARADAGEN pga resan till Rögle kloster, och skall sanningen fram så orkade jag inte. Men så ringde en god vän och erbjöd mig att följa med, och då slog jag till, vi kom dit som dagens överraskning, och på mig väntade en stor överraskning där, en person jag längtat efter att få återse. 

Vi kom hem vid 17 tiden och efter lite nödvändiga sysslor lade jag mig att vila, och med nödvändig paus för mat och insulin sov jag i mer än 15 timmar. Tala om att vara trött. Trött och lycklig! 

Det här får jag betala dyrt för, men fint var det att kunna få vara med både på måndag/tisdag och på lördagen. 

Tokig gammal tant för att vara en sk tuff tant, ja kanske, men vaddå det är så jag lever sedan åtskilliga årtionden, 

Ha det bra alla

 

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Högtid

Så har jag landat hemma i mitt eget igen efter en mycket givande upplevelse vid Rögle kloster i Skåne. Jag hade det stora förmånen och glädjen att vara inbjuden till en av systrarnas löftesavläggning. En stor och livsavgörande högtid,

Resan dit och hem företogs tillsammans med mina systrar från Klaradals kloster,  så inbilla er för allt i världen inte att jag har klarat av att företa den resan helt på egen hand.

Jag har varit med i livet ganska länge vid det här laget, och den här upplevelsen är en av mitt livs största. Jag var så tagen av det hela att jag inte hade ord nog att uttrycka det med, och det ni, ni som känner mig kan ana vidden av det på grund av att jag tappade målföret.

Det var mycket ordensfolk från olika kloster i Sverige och Norge där, vart jag än vände mig fanns det människor bärande  dräkt. Den Katolske Biskopen och Kardinalen Anders Aborelius var också med, han stod för högtidens predikan, och den var kort och enkelt sagt, bra.

Systern som avlade sina löften känner jag sedan många år, och hon har ständigt funnits med bland de vänner jag  beder för. Det var så stort att få följa henne även in i detta. Klostrets kapell var fullsatt, en mäktig atmosfär kunde man märka av, tillika glädje. Ja det var en helig stund. Efter högtiden i kapellet hade vi fin gemenskap med gott att äta, intressanta samtal och mycket glädje.

Nu har jag återfått målföret, mitt inre har återhämtat sig från den starka upplevelsen, men fortfarande bubblar en stor glädje inom mig. Tänk att jag fick vara med om detta. Fick bevittna något så oerhört stort för sr K och hela klostret, fick sjunga med och lovprisa vår Herre. Fick samtala med oerhört trevliga människor, och fick sända en hälsning till en icke där närvarande kär syster som har betytt mycket i vår gemenskap här.

På vägen hem fick vi uppleva Guds beskydd då vi vid två olika tillfällen höll på att bli inblandade i seriekrock, den enda skada som skedde oss var att en av Klaradalssystrarna fick vatten i sandalerna när rosenbuketten vid hennes fötter välte och vattnet  skvimpade ut,någon liter så där.

Väl hemkommen blev det sova av kan jag lova, och nu skall jag alldeles strax bryta tystnaden och friden och bege mig till chatten en timmas tid. Det är också ett gott livsinnehåll att ha de vännerna att möta så gott som varje kväll,

Så god natt alla som läser, även till er som inte kan förstå hur man kan uppleva sådan enorm glädje i en sådan här sak.

GBY  EC

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Här händer det saker !

Hej!

Det är XP som har ordet. Det har varit aningen turbulent hemma hos oss ett tag nu. Storkattan ( oj då, det stora människan menar jag förstås) har åkt ut och in på sjukhuset ett par veckor. Och nu senast blev vår gamla hund Simron sjuk samtidigt. Så pass att dom kallt beräknade att ta livet av honom i söndags morse. Nu har han enligt veterinären piggnat till igen, och kommer förmodligen hem tii oss i morgon eller på onsdag. Han får leva ett tag till säger dom och glada blir vi katter. Vem skulle vi annars trassla in oss i pälsen på. 

Han har det visst jobbigt nu, granne med en löptik. Ja ja, parar de båda sig så blir väl ungarna levande taggtråd.  Fula som stryk. Men den nya fina maten passade visst läppen på hundkräket. Vad gör dom inte för att få delikatesser. Jag tror definitivt att han fejkar alltså……

Våran tvåbenining börjar att se hungrig ut så jag får väl se till att hon stoppar i sig något innan hon tappar både vett och sans . Hon blir så konstig av blodsocker liksom. Fast det gillar jag, hon spiller godsaker då. Så nu säger jag tack och hej från den här hyddan i dag. 

XP

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Fortsätter på Spa

Jaha, så fick vi tag i en padda då, jag XP har tagit över, honkatter är inte nåt vidare på det där med teknik. Så det är bäst så.

vi vistas alltså på Ett välutrustat gym för människor, men kan ni tänka er, inte ett enda klösträd eller kattklätterställning i sikte, – människotyp,  hm de är korttänkta alltså  Men mat har hon med sig pastorsmatten och det krävde vi ut varsin portion av klockan 02.00 (hon trodde att vi skulle somna sedan, men det sket sig så att säga) 

kattja var ju tvungen att sätta sin iskall nos mot mattens arm eller ansikte var trettionde sekund hela natten, dessemellan nöp hon henne. Jaja, vill man bli platt så……… Vi har i alla fall överlevt hela natten och matten behövde inget gym, hon hade fullt upp med att jaga KATTJA , en av de båda har minst ADHD HAR JAG FÖRSTÅTT. vi har inte fått leka med tyngdlyftningsgrejen, bara en vikt är lika tung som en av oss säger dom, så nja det får va, någon måtta på sportandest så att säga.

klockan tidigt släppte matten in hantverkarna så nu får vi nya fönstr att sätta söta små blöta nosar på. Det är till att ha det förspänt ja…

hör av oss om utvecklingen senaee

häsar från alla oss.

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Vi är på Spa

Kattja:

Vi skulle blogga, skrev mycket men det bara försvann, nu skiter vi i det för mattan vill låna datorn att chatta på, och ja, vi törs inte bråka med henne.

Vi är alltså på Spa hos Simron, återkommer i morgon. Mjau på er

 

 

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Slappardag

I dag har det inte gjorts många knop av mig. Jag har slöat, det enda som har skett är att hunden har fått sina fem promenader, Jag har lagat mat, om man nu får kalla makaroner och falukorv för mat,  och så har jag hämtat upp tre glassburkar fulla med kattmat från källaren.  (torrisar, något annat duger inte till celibriteterna)

Katterna och hunden har också slöat. Jag funderar över om det är så att vi är lite väderberoende här i huset. Knoppar in och sover oss igenom regniga dagar. Får väl se till att det inte tar överhanden om det blir en lång rad av sådana dagar.

Jag tänker mycket på en för mig mycket kär och betydelsefull kollega som i dagarna har mist sin fru. Tankarna på liv och död och ensamhet och sorg har varvats med glada minnen som dessa båda vänner har gett anledning till genom åren, Livet är egentligen aningen ojuste, när man blir gammal och behöver sin partner som bäst då kommer döden in i bilden, och det blir en av makarna kvar. Men det är gott att ha och att ha haft vänner som man kan minnas med ett leende och med varmt hjärta.

Sist jag var vid min bästa väns grav blev jag ledsen, det var så dystert där, men några vissna gamla lupiner i en vas, och en massa strössel från nämnda blommor på gräset, jag orkade inte göra något åt det, jag vände och gick, brukar inte göra så, men var och förblev lite för dyster i sinnet.

Berättade sedan för en nära och god vän hur jag kände det, och efter några timmar kom en bild via sms, hon hade satt dit en underbar blomma, och fler hade varit där med blomster, och det såg återigen ut att passa min kompis sätt att vara medan hon levde. Och olivträdet hade fått lite stenar som håller fukt i sin kruka, och det var ju bra,  ( vår invid kyrkan boende kompis hade fixat det där med stenarna, det blir bra när man hjälps åt )

Jag brukar inte haka upp mig på sånt här, än mindre bli ledsen över det,  brukar fixa till det i stället och vara glad över att kunna göra det, men var lite vissen till sinnes och då går det utmärkt att haka upp sig och bli ledsen på nästan precis vad som helst.

Efter att ha fått bilden via sms, så känns glädjen igen. Tack tack tack !

Mja, ingen rolig blogg direkt, men det var ju å andra sidan inte direkt något ämne att kåsera om om man säger så.

god natt från mig och djuren ! 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer