Vildgäss och hundskall

I morse var jag som vanligt ute med hunden Simron, och som vanligt var den gamle hunden full av livsglädje och för hans del innebär det att gaffla så att man inte hör något annat. Jag hutade åt honom och muttrade något om att han inte kunde höra ”pippifåglarna” om han skulle skälla sig igenom promenaden. 

Simron tystnade och jag fick för det där med fåglar. I samma ögonblick som hunden stängde av sin konsert så hörde jag dem, det välbekanta ljudet av flygande gäss. Jag lyfte blicken och fick se fågelsträcket. Ljuvliga underbara upplevelse! Tänk att en gång till i livet fått hälsa detta ljuvliga vårtecken. Gässen flög norröver allt medan jag gamla kärring hojtade till dem att de var välkomna. Grannarna struntade jag i.

Senare på dagen var jag på ”stråförkortninsenheten” och blev klippt, så nu är det vår även om det drar kallt kring öronen,

Det blir säkert många bakslag innan den riktiga våren är här, och då menar jag den vår som gör att jorden får betingelser att bli förberedd för sådd.  Men jag har sett vårens förelöpare, vildgässen flygande i sin oliksidiga plog. Och jublet för livet stiger inom mig. Jag är nordbo med inbyggd längtan efter vår och ljus… 

SNART !!!! 

Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer

Han hördes- pastorn

Var och  lyssnade till en gammal kollega i dag,, även han pensionär. Och belåtet konstaterades: japp, i dag hörde jag…

Han är inte högljudd, men han kan tala, en kunskap som håller på att gå förlorad i våra dagar. Det var fler som tog till orda, men dem hörde jag bara små sekvenser av. Samma högtalaranläggning och samma öron. Alltså hänger det något lite på talaren och inte enbart på tant med hörapparater.

Förutom att jag hörde var det härligt att träffa honom och hans fru igen, vi har haft mycket med varandra att göra genom åren. Positiva minnen, positiva återseenden.

Nu skall jag pausa lite, trots goda föresatser om att ta det lilla lugna så blev det en intensiv vecka och jag behöver dra i handbromsen.  Katten Ixus ligger redan parkerad vid min huvudkudde,  hunden har drösat ihop i en hög vid sidan av sängen. Senare blir det att laga mat, men nu – paus. 

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Stora jultvagningen

Hej, det är hunden Simron 

Nu är det alldeles uppåt väggarna här hemma hos oss fem.  Här om dagen så kom den matten som ägs av en helig Birmakatt. Den dagen hände det: 

Min egen ägandes matte bevisade sin virrighet. Hon klev in i duschen med kläderna på och allt blev sjöblött.  Så ni kan tänka hu jag  har det och förstå varför jag inte gillar att bada. Det kan ju hända precis vad som helst med en sådan människa. Jag kommer att bita henne om hon drar in mig i badrummet! 

Men nu har hon gjort julens brunkål utan att drabba sig, så lite hopp finns det väl. Men den är såå enkel att göra så en mellanstadie elev klarar det, jag bara säger som det är. 

Men hur det än är, så här kommer ett GOD JUL  från mig, Simron och mina tre katter  och så från virrpannan förstås 😀

Simron

 

 

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Simron semestrar

Den enes död är den andres bröd, fråga mig Simron, jag vet. Jag är på semester på grund av att min pastorsmatte har ont i sin ena baktass. Hon har lite svårt att gå och jag sägs vara aningen bökig. Jag har det underbart, egen trädgård att gå ut i, och denna gång firar jag med hunden Emil som är i storlek med mig. Det är ju lite mer handfast med honom än de där andra små lurviga knotten, bichon eller vad de kallas. De är som förvuxna bomullstussar inte stora och vackert raggiga.

Men jag undrar jag om inte matten semestrar också, hon sparar sig fyra eller fem promenader om dagen och behöver inte kamma mig heller. Säkert har hon det bra, det kommer nog fram.I vilket fall som helst så reser hon, flera dag i veckan åker hon till en plats som heter vårdcentral, och i. Dag har hon varit ända till röntgen och det måste vara långt borta sådant gnäll som det var med det. (Fick detta berättat för mig) 

Och sedan åt hon en lyxmiddag med lövbiff som hon lagade till själv,  och jag som trodde  att hon levde på torrfoder.

Ja jag skall inte reta mig på det. Hon är ganska gammal och sliten så det må vara henne unnat.

Nu skall jag pinka runt äppelträden, så ha det gott alla

Önskar semesterSimron 

 

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

En sån dag …….

Så  det kan bli. I dag skulle jag till tandläkaren mitt på dagen. Väl där blev jag av med tre tänder i en brygga på grund av ett brott på bärande tand, vilken fick avlägsnas och såret fick sys. Som kronan på verket fick jag svälja fyra panicillintabletter  innan ingreppet. 

Utöver det hade jag fruktansvärt ont i mina fötter, vilket fick mig att söka mig till vårdcentralen där man tog hand om såret i den högra foten fixade lit med den vänstra foten och så skrev man ut ett bredspektrigt antibiotika för det hela. Det gjorde ont och gör så fortfarande och jag är sååå trött på allt som blir feel .

Trött kom jag hem lagom till kvällsmat. Simron är hos goda vänner. Det är inte lätt med stor livlig hund i halkan när man har rejält ont i fötterna.

Hoppas att det läker fint nu så att tänderna kan fixas och fötterna vara gångbara. Är det någon av mina vänner som förstår den fromma önskan? 

Ha det bra kära vänner och besökare. Vi hörs !

 

 


 

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Trött och smått lycklig

I kväll sitter jag här hemma igen efter en  utflykt till Klaradals kloster, besöket blev kortare än vad som var tänkt, detta beroende på meterologernas försök att spå väder och tidngarnas katastrofälskande skribenter i kombination.

Ibland är det så att man kan tro att ett tredje världskrig har brutit ut, så piskas katastofstämningen upp över denna snö. Men visst har jag rätt, det snöade förr också va, de sade det på väderrapporten och kunde varna för det, men nu tar det ju snart lika stora proportioner som hemskheterna med IS och som med valet i USA.  Men men jag skall inte säga något, jag åkte hem för att inte bli hängande där i händelse av snö. för mycket snö, och för blöt snö och därtill snöiga hala vägbanor och noll kattvakt hemma efter morgondagen. Jag lyssnade till de ihärdiga varningarna.

Katterna har annars haft det helt underbart med kattälskande människa som bott hos dem medan jag var iväg. Något annat duger ju inte, inte åt dem i alla fall. Kattälskare är det som gäller.

Jag var på ett 25 års firande, ett fantastiskt sådant, två av mina vänner och systrar firade att det var 25 år sedan de avgav sina livstidslöften att leva som systrar i Klostergemenskapen. Efter en fin gudstjänst delades en måltid och en stund av samtal och gemenskap, jag hade kunnat stanna läääänge, men allt har ett slut, och alla gäster utom en hade gått när vi lämnade stället med fyllda sinnen och lite saknad i själen.

Den utlovade snön gjorde oss sällskap vissa delar av sträckan som utgjorde vår hemfärd. Väl hemkommen möttes jag inte av någon katt, två soooov god sömn och den ena iddes bara öppna ett öga för att konstatera att det bara var jag som kom. Den tredje katten var sur, förmodligen för att jag hade varit borta för länge enligt hans sätt att se, han kom i alla fall inte fram förrän hunden kom hem, Hunden kunde tydligen inte rå för sin bortavaro. Och hunden är högt älskad, älskad som få.

Men nu skall jag göra som de båda katterna, jag skall sooova. Jag är trött efter resan och upplevelserna. Känner mig styrkt av helgens begivenheter, och smått lycklig över att få ha sådana vänner. Vänner som verkligen har funnits i mitt liv genom både hälsa, sjukdom,  glädje och sorg.

Ja inte bara SMÅTT lycklig förresten, det är en underdrift. Jag är innerligt tacksam….

en god natt besvärar jag er alla med !

Vi hörs

 

 

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Vicken människa alltså

Hej, det är Simron! Jag vill bara så här i dygnets sista skälvande minuter berätta vilken snurrig människa jag lever med. I dag skulle hon till vårdcentralen och få knepiga sår omlagda. Hon rusade och for för att hinna i tid och iväg åkte hon.

Vid Sandseryds kyrka tog det tvärstopp, det är specialförband hon har dom med sig i en speciell väska. Hon vände bilen också kom igen hem tårögt flämtande och uppstirrad, fick tag i väskan med grejerna och ut oc iväg. Hon var så att hon grät, för att med lite tur skulle hon vara där nästan i tid.

Efteråt förtäljdes det mig att den snurriga kärringen nästan framme uppfattade att två viktiga papper säkert som amen i kyrkan inte var med. (Det var dom inte nä)

Så kom hon då halvutrustad och lipande in på vårdcentralen och fick sin hjälp det var första gången de utförde denna omläggning med cytostatika och allt, så den här stirriga matten fick samla ihop sig och förklara . Ett rent elände är det att den enda vettiga av mina båda mattar gick och dog. Den här är ju för vimsig för att leva.

Så kom hon hem och allt var frid och fröjd trodde jag, ända tills hon vid 23.30. Kom på VAR ÄR FÖRBANDSMATERIALET OCH CYTOSTATIKAN !  Så då, mitt i natta flög hon ner i garaget, och jag kan berätta med ett litet snett leende att nu har vi materialet till rätta inga farliga saker på vift, vare sig cytostatika eller personnummer på diverse medikamentes burkar och tuber.

Så nu skall lelle Simron soooova, hoppas att kärringen gör det också!

Natti från allas er Simron.

 

Publicerat i Okategoriserade | 10 kommentarer