… Med blogg alls nu för tiden, och ja det finns en orsak , dystra tankar och dem vill jag inte sätta i bloggen, kan jag inte muntra upp andra – och mig själv får det hellre vara.
I övrigt mår vi bra alla fem här. Det är kanske lit väl mycket på gång ibland, men så kan det bli vissa tider så det är inget konstigt med det.
Ibland orkar jag ta mig till kyrkan en söndag förmiddag, men förmiddagar är en tid då jag mår dåligt och hellre lägger mig än vimsar ut någonstans och ändå inte minns vad som har försiggått. En eftermiddag i veckan tillbringar jag på hjärtats hus. En gemenskap för dem som på något sätt har drabbats av. Cancer, sjuka, närstående osv. Det är en härlig samling av livserfarenhet, mod och glädje, jag längtar efter dem hela veckan tills nästa gång.
Sedan är det ju vardagen och livet, precis som för alla andra. Ibland fyllt av glädje, ibland dystert. Också det är som det skall vara.
Nu skall jag sova, så får vi se om det blir kyrka i morgon.
Macthildas special 