Katter tröstar hund

Nu är det katten XP som har ordet:

I dag kom den mörkhåriga reservmatten Kerstin, hon som tillhör den Heliga Birman i Jönköping. Det innebar en gofika för hon hade med sig en bakelse var till tvåbeningarna, men varför i hela friden hade hon inte köpt bakelse till oss katter och till hunden den gamle kraken. Det kan man fråga sig.

Och när hon den där människan kommer brukar det innebära att pastorsmatten och hon kastar sig över hundstackaren Simron och kammar honom, och det är en tovig rackare till hund, så det är ganska synn om honom tycker vi katter. Så blev det också i dag, de började snegla mot skåpet där de förvarar kammar och borstar och andra pinoredskap och då reagerade vi båda bonnkatter med en gång.

Vi drog ut i köket till hunden och omslöt honom från två sidor, vi strök oss uppåt honom och vi slickade honom tröstande runt nosen och lät honom känna att han åtminstone hade två vänner i denna värld, två viktiga och riktiga vänner, för vi är ju katter och vet vad vi gör. Vi satsar på vänskap alltså.

Vi kelade med honom allt vad vi orkade och tanterna skrek, OH vad sött!!!!  och det kanske det var, men för oss var det mer praktiskt, för överlever den där hunden så får vi extra godis var gång han har varit ute och gått en runda. Han pinkar ute den stackaren, och går i koppel, det ni!!! och får en godbit när han kommer in, och ser vi tillräckligt söta ut får vi också del av det hela.

Men nåja, de kastade sig över hunden i alla fall, och han låg där på bordet snällt och blev illa behandlad (enligt oss, enligt dem var det nödvändigt) och kan ni tänka er hundkräket har ett alldeles eget bord  just för detta enda ändamål. Att bli kammad.

Det tar 50 minuter att kamma igenom honom, och han blir sååå snygg, Detta förstör han på första pinkerundan genom att stoppa in huvudet i buskarna och komma ut igen med frisyren sådan som HAN vill ha den, och vi kan säga som det är, det är inte snyggt alls, men han får tro det om han är lyckligare så…….

När de är färdiga med honom får han en sorts godsak av dem som de kalla för tuggben, den ser inte alls ut som ett ben och den luktar enligt oss fasligt illa och innehåller glukosamin för att den ”gamle” skall hålla sig i trim i leder och sånt, Och nä, han är inte vidare vig i alla fall, trots detta, han är en klumpeduns. Han är en ganska störig klumpeduns förresten, men vi älskar honom i alla fall och tar hand om honom när han skall kammas. Han må veta att han är älskad – av oss åtminstone.

Nu slutar jag skrivandet för den här gången, och vilar mig lite, skall se om jag kan hitta något gott att äta, en spindel eller nåt, för jag har kvar smaken av hund i munnen och det är inget vidare om jag får säga som det är.

Mjaurrr prrrrrrrrrrr från XP med kompisar

Hundkräket hälsar nog också

 

Annonser

Om macthilda

Pastor, fotograf, journalist pensionär och kökspolitiker
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Katter tröstar hund

  1. Inga Torsmark skriver:

    Jo du XP vänta bara när de kammar dig.

  2. IngBritt skriver:

    XP tack för en stunds kul läsning …

  3. macthilda skriver:

    Bra att du uppskattar min skrivkonsten. Oc du, en viktig fråga, är det någon katt som äger dig, eller är du vild.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s