Nio månader

I dag är det nio månader sedan min bästa vän och min ”syster” i kristen gemenskap lämnade jordelivet. Jag saknar henne oerhört, men det går trots allt bättre att leva nu efterhand som tiden går. Men vänjer mig gör jag nog aldrig. Ingen har varit så rik som jag vad vänskap anbelangar, men många har varit lika fattiga som jag känner mig nu.

Hennes lurviga gamla hund följer mig troget, och likaså katterna hon hade. Jag är så lycklig att jag har dem så det går inte med ord att beskriva. Tackar Gud för varje dag de tassar fram i min närhet.

Hur har livet blivit då?

Som det var förut, som för flera flera år sedan innan jag började leva som jag har gjort under min mesta tid. Jag lever på, jag funderar, jag skriver som jag i alla tider har gjort. Däremot är det tyst omkring mig, musik är inte min grej riktigt än för att nämna något. Jag lagar min mat, och jag hatar att inhandla den, inte för utgifternas skull utan pga att jag avskyr allt vad affärer heter.

En gång i veckan har jag bestämt att jag äter ute på ena eller andra stället allt vartefter det behagar. De är den dag som jag har lite aktivitet på schemat, så det passar ju bra. Det tog lite tid innan jag hade spikat upp hur det nya livet skulle fungera, Vänner har funnits runt om mig och dem är jag tacksam över, utan dem hade det varit betydligt svårare. Vi, min kompis och jag hade diskuterat igenom mycket av det här med hur livet borde fungera efteråt, och det är också en sådan sak jag är tacksam över i dag. Även i det läget när jag hängde rejält i luften och sprattlade i vånda så försökte jag följa ”vår” plan.

Man är som jönsonligan, har en plan. 🙂

Tycker ni att det här är ett dåligt ämne för en blogg, ja då skall ni vara tacksamma att jag inte skrev om det när det var som kämpigast, då valde jag att vara tyst.

Jag har levt långa perioder så här när min kompis jobbat utomlands, men då väntade man på att träffas när hon återkom till hemlandet så att säga, Den här gången är det annorlunda, den här gången blir det jag som skall dit där hon är, Någon gång i en okänd framtid, förr eller senare, så blir det så, och det är ok.

NU skall jag sätta mig och chatta med mina chattkompisar sedan många år. DET har gett mig mycket så länge det har pågått, Där, på chatten är man som ung på nytt, fördelen med åldrandet är ju att man har många åldrar inom sig. och på chatten kommer definitivt den yngre upplagan fram 🙂

Ha det gott ni som har hängt med till slutet av denna drapa, och speciellt ni som har gjort livet lättare att leva fram till nu………

Macthilda

 

 

Annonser

Om macthilda

Pastor, fotograf, journalist pensionär och kökspolitiker
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Nio månader

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s