Kattja Agraff

Rätt som det är när man ligger och sover sin goda nattsömn hör man ett ljuvligt spinnande och känner en duns, det är Kattja, siamsen, som kommer och lägger sig. Det är bara ett men med det där, hon vill prata lite och hon vill kela lite osv. Oftast somnar man ju om mitt i alltsammans, men det blir inte långvarigt. Ett tu tre så känner man en ilande smärta, det är kattja som satt hörntänderna i en arm eller något annat, hon sitter där som en Agraff , en sådan som kniper åt fula sår på hästar.

Inte blir man direkt förtjust inte. Man blir rent av mordisk i sinnet och ofta flyger den bitande katten all världens väg, men det är inte lönt hon  är snart tillbaka. Nu har hon hunnit bli fyra år gammal, och det där beteendet har hon haft sedan hon var unge.

När hon var yngre låste jag ute henne från mitt rum, men se det hade jag inget för, då satt hon vid dörren och skrek som ett spädbarn som behöver byta blöja och få välling. Folk i huset vaknade och började röra på sig, Alltså åkte katten in på rummet igen, och igen och igen.

Nu har hon fått tillnamnet Agraff för det samma, Men alla skall veta att jag ääälskar denna varelse högt och innerligt. I går inträffade det egendomliga att hon inte ville ha kvällsmat, och en matvägrande Kattja är allvarligt värre, hon kan äta hur mycket som helst och gärna när som helst också om hon bara får. Jag blev orolig, Henne får det ju inte vara nåt fel på, hur skall man då kunna leva.

Vad som helst, men tillsammans med Kattja Agraff !