Sångövning på stan

I dag var det så dags för att packa ner katterna och dra iväg till veterinärkliniken för att få dem vaccinerade och besiktigade. ( det får ju inte vara några stooora fel på dom, vi kollar då och då)

Det blev som det brukar. Bröderna Johannson kröp snällt in i sin stora bur och lade sig till rätta och protesterade inte ett dyft. Men deras goda vän Kattja protesterade desto värre. Hon var uppe i åtskilliga decibel redan innan vi lämnat vår lägenhet och fått in gänget i bilen.

Väl framme på kliniken var det dags för det gamla vanliga, hon tjöt och skrek så att jag var tvungen att smyga mig så längt bort från receptionen som det bara gick. De övriga patienterna måste ju också kunna anmäla sig och betala osv och höra vad de gör. Efter en stund kom det in en människa till med vrålande kattlåda och jag blev smått förtjust, Nu var jag ju inte ensam fridstörare. Jag joggade fram och tittade i den buren och sade förtjust, en Siames till eller. ”Nää” sa matten luttrat,” den här kan ändå” Jo så kan det ju också vara. hehehe

Mitt i alltsammans återsåg jag en fd granne sedan 25 år tillbaka, och hon flinade glatt, kände igen det där med mig och mina katter.

När vi sedan skulle in till behandlingsrummet så fick Kattja så att hon teg någon halv minut i alla fall, I korridoren stod det två jättestora svarta Grand danois hundar och skymde sikten, Det blev för mycket till och med för henne. Men hon hämtade sig och väl inne på behandlingsrummet så gastade hon för full volym igen. Veterinären kände igen henne sedan förra höstens besök och log glatt, hon var van vid siameser också, det gjorde ju saken lite lättare.

Lite dovare tjut på hemvägen och väl hemma så hade hon full gärning att genomsöka längenheten så att inget hade förändrats under den 90 minuter långa bortavaron. Den här gången kom i alla fall inte grannarna utrusande och undrade om det var något barn som hade skadat sig 🙂 Det händer förra gången vi var ute med henne.

Skönsång kan man ju inte kalla företeelsen och det såg jag på mina ”med mattar” att inte dom tyckte heller. En man började se rejält nervös ut innan det var dags för oss att ta med sig ”sångerskan” och gå. Bröderna Johansson skötte sig exemplariskt som vanligt, lugna och fina var de och låg och vilade i sin bur inne på behandlingsrummet. Jag beundrar de båda katterna, de är sköna helt enkelt. alltid lika coola.

Nu skall jag göra mig redo för kvällens chattande med pensionärsgänget, i morgon skall vi ut och valla bilen igen, på förmiddagen, sedan vet jag inte mer.

Ha de gött ni alla !

Annonser

Om macthilda

Pastor, fotograf, journalist pensionär och kökspolitiker
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s