Bilkörning och annat smått och gott

I går torsdag och i dag fredag, har det varit ett fasligt resande. I går var det söderut några mil för att besöka min vän fotvårdaren och låta henne behandla mig illa i en timmas tid, Jag har ont än i skrivande stund mer än ett dygn senare. Under tiden jag var på fotvården passade husets missionär på att uppsöka vårdcentralen för en liten koll. Hon hann med mer också som jag inte visste om, (klädbutiken) ¨På det senare besöket kom det ”efterräkningar i dag, mer om det nedan)

Biggan och hennes djur besöktes, det var kul, Katten Simba har vuxit upp till en ståtlig ungkatt, han är klipsk och trevlig och börjar bli mer social än lekfull, och det passar bättre till mig gamla tant. Han är vacker.  Moffe blev så glad att han skrek, Biggan skrek förvisso inte, men jag tror att hon blev glad i alla fall.

Efter det här besöket bar det iväg till apoteket, men där var en våldsam kö, alla ville väl ha något medel som lindrade klåda vid vattkoppor  🙂
Det blev till att sätta fart på lilla Hedvig och köra till apoteket på sjukhuset är i stan.
I dag på förmiddagen var det så dags för ett återbesök på sjukhuset, och dit for vi, på vägen började husets missionär tjata om en blus hon hade sett i affären i det samhälle vi beökte i går. Gissa vilka som gjorde en resa söderut efter det att vi hade varit hemma och ätit en bit, jodå, vi så klart vilka annars är så galna.
Hem for vi igen med glada miner och en kasse med nyinköpta klädesplagg, det var en underbar resa, vi har blivit så förtjusta i delsträckan på E4 att vi var tvugna att åka den två dagar på rad 🙂
Men det var en befrielse att komma ut och åka lite i det fina vädret, det måste jag erkänna, och vad gör man inte för att få träffa lite bekantingar.
 
På den senaste resan var även hunden Simron med, han gillar utflykter han också.
 
Jag var alltså då tillbaka till en bygd där jag levt de senaste 23 åren innan vi flyttade hit, en bygd där jag känner varenda väg och hus och även dess innehåll, Det går inte att passera tvärs över gatan utan att någon ropar ”Hej” Det är skönt på ett sätt, men samtidigt är jag glad att jag inte bor kvar där, allt för många människor känner igen den gamla pastorn och det är för det mesta en stor glädje att de gör det, men jag orkar inte med det riktigt även om det känns bra, så det är väl bäst att det är som det är.
Det gamla och välkända har en viss förmåga att få sinnet i ro, så också denna gång, det var ljuvligt att se vägar åkrar och ängar som var bekanta, vi var också uppe vid vårt gamla hus och tittade på det när vi passerade.
 
Men så där är det också med mycket annat i livet. De gamla psalmerna och  texterna som läses vid gudstjänsterna osv, allt som är sååå välbekant. Kroppen kommer till vila och sinnet kan leva med, Det är gott. Men i dag var det vare sig gudstjänst eller psalmsång, det var handel och sjukhus men det var bra det också.
 
Vi har i dag konstaterat, det finns Blåsippor, vitsippor och en och annan tussilago också, Naturen håller på att vakna till liv igen, och vi med den.
 
Annonser

Om macthilda

Pastor, fotograf, journalist pensionär och kökspolitiker
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s