torsdag lite över tolv

Husets missionär ligger förmodligen nedsövd just nu, och här i huset har allt gått snett som överhuvudtaget kan gå snett. Jag har insett att jag inte alls är så frisk i skallen som jag tror, och att utan hjälp får jag ta köksvägen ut.

Först ringde en gubbe som skulle komma med Wetternetboxen till bredbandet,  det var det sista positiva som hände på hela förmiddagen, gubben kom, och installerade manicken. Sedan började det – Jag skulle ringa ett samtal och telefonen var heldöd, klart att den var det i dag när sjukhuset kanske behöver ringa hit. Jag fick använda mobilen,  En stund senare ringer nämnda mobil och det är K som skall komma hit som berättade att hon var sjuk och undrade om hon skulle komma i alla fall. OK det får hon väl göra ändå då. Så är jag i alla fall inte ensam.

Nu kollade jag upp med telia via nätet och gjorde där på sajten en felanmälan och överflyttning av telefonnumret till mobilen. Efter det ringer man från bredbandet och berättar att telefonen nu är porterad och har övergått till dem och skall installeras här om en liten stund. RIDÅ ! HAde väl annat att tänka på än det förgjordade bredbandet, varför skulle det hända just i dag att de skulle meka med det!!!!!!!! Jag behöver lugn och ro för att fungera!

Så satte dom sig på bredbandsföretaget och kopplade om telefonen, snälla gubbs. Sedan blev det att ringa till telia och be dem stoppa felanmälan och ta bort vidarekopplingen. Det enda jag inte har gjort är att testa om bredbandets vidarekoppling fungerar på telefonen/mobilen, törs inte, men dom kommer ju snart.

Huvudet värker efter 4 timmars stirrande och härjande och nu skall jag försöka att bereda mig lite mat. Undrar just om jag törs äta det, en tröst är i alla fall att vi inte har någon kaustiksoda hemma som jag kan blanda i av misstag. 🙂 Nu hade jag gillat en korvmojje i gatukorsningen!

Det fanns en tid när jag hade lite vänner kvar att åka till, dom hade jag behövt i dag, men dom mådde mer illa än jag av hjärnskadan så de finns inte. Dom som finns bor för långt bort. Så här far jag nu runt i lugn och ro och försöker räta upp livet till en någorlunda normal grej. Visst är jag beundransvärd som inte redan har ringt efter de snälla personerna i vita rockar……

 

 

Annonser

Om macthilda

Pastor, fotograf, journalist pensionär och kökspolitiker
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s